Jag ska snart flytta tvärsöver halva landet. Det jag legat sömnlös över nu framåt tidiga morgontimmar är att mitt barn inte kommer kunna uttala bokstaven "R". Hahaha.

Just nu finns det inte mycket ordning och reda kan jag säga.

Först verkar det luta åt ena hållet, sedan tvärvänder pannkakan och förvirringen är ett faktum. Kanske kan saker bli lite mer säkra till nästa vecka, vore skönt att ha lite koll på vad som ska hända. Försöker tro och hoppas att allt ska ordna sig till det bästa. För tillfället är jag ganska positiv, men det är långt ifrån mycket den känslan infinner sig.

Är väldigt tacksam för mina närmaste vänner just nu, som bollar tankar och funderingar eller bara finns och är allmänt söta. Hade nog inte klarat all denna press annars. Sambon ska väl ha några plus i kanten också som står ut med denna hormonkossa. Jag har alltid tänkt mig att graviditet bara är jobbigt för den ena parten, men det han får stå ut med nu alltså... Haha!

Haft en trevlig eftermiddag med besök av gravidovän och sedan True Blood med sambon. Han blev hooked till slut han med, mwahaha!

Ibland vill jag bara försvinna. Fy sjutton vad hopplöst allting känns just nu.

En bra vecka.

Fikat med en vän jag inte träffat på länge, som numera bor i Stockholm.

Plockat blåbär i Årsundas trollskogar. 

Varit i Högbo med sambo och vovve, populärt för Pollys del, hon älskar verkligen att bada!

Umgåtts massor med min goda vän Sandra. Hon är mitt eget privata lyckopiller!

Mycket som fortfarande är osäkert, men snart är nog pusslet färdigt.

http://lindamariie.blogg.se/2012/july/min-kropp-ar-vacker.html

Känslan igår efter ultraljudet var lite som när jag tagit första gravtestet. Vi hade en vän på besök som blev otroligt entusiastisk över att testet var positivt, medan jag och sambon satt vid köksbordet och stirrade med tomma blickar. Livsavgörande verkligen.

I bilen på väg från sjukhuset igår babblade larvmor på och var skitglad. Jag och R satt mest tysta och stirrade igen. Jag ÄR verkligen skitglad. Men jag har inte vågat tro på det eller kunnat ta in det. Det känns lite mer verkligt nu, men ändå. Det växer något levande inuti mig, det är en väldigt skum känsla. Särskilt som jag inte känt någon rörelse än. Men krypet sprattlade runt som en groda därinne, därav dålig bildkvalitét :P

Nog för att jag mått illa som en gris och fortfarande gör det mer än vad de flesta gör, men det har jag kommit på massa bra förklaringar till. Men nej. Det är på riktigt.

Snart inne i graviditetsvecka 17 och jag har fortfarande inte lyckats tro på att det inom ett halvår ska ploppas ut en bebis. Jag försöker prata om det som om jag är helt klar med vad som händer, men i ärlighetens namn är jag helt lost! Om jag kände mig som en fet ko innan detta så är det ju ingenting emot nu. Känner mig som en pluffsig pingvin ungefär, haha. Ultraljud nästa vecka, efter det känns det förhoppningsvis på riktigt ^^

Polly-valpen växer och frodas och verkar närma sig 30 kilos-strecket. Ska ta en prommis till djuraffären någon dag snart och se den exakta siffran. Svårt att keep in mind att hon fortfarande bara är just en valp, det syns liksom inte så tydligt längre.

Andra förändringar på gång, mycket ovisshet men även spänning. Skraj som tusan oxå, men det ordnar sig nog till det bästa till slut :D

http://evelinamaria.wordpress.com/2012/05/11/alltsa-forlat-mig/