Jag ska snart göra en av de största förändringarna i mitt liv, följt av en bebis ca 2 månader efter. Det vore ganska skönt om fler i min omgivning kunde vara lite mer positiva och stöttande istället för att tjura och vara negativa. Det kommer ju automatiskt bli så att de som ger mig stöd är de jag vänder mig till när det blir jobbigt, för det KOMMER bli jobbigt. Besviken är väl rätt ord som passar på vissa. Så, gnällstunden är över.

Haft en skön helg med sambon. Åt lösgodis igår för första gången på jag vet inte hur länge. Det var gott, men det är sjukt vad mitt sockersug och allt annat sug helt plötsligt är icke-existerande. Hoppas det håller i sig efter graviditeten oxå!
Dock har jag lite svårt att anpassa mig till att inte vilja äta allt jag ser. Det har verkligen aldrig hänt förut utan ansträngning. Mat har alltid varit ett problem även om jag kommit tillrätta med det på senare år. Det är faktiskt gott med lagom mycket, det blir inte godare ju mer jag äter.

Och te är gott igen! Har nästan under alla 27 veckor som gått inte varit sugen alls. Det har varit skumt, det är ju liksom jag att älska te. Men nu så. Kryddigt chai är bäst såhär på hösten :D