det är svårt nu. just när jag trodde jag blivit bättre. borde ändå lära mig att när jag får den känslan faller jag oftast ganska djupt, men det gör jag aldrig. förstår inte hur jag kunde tro att jag är redo för vissa saker, som jag helt uppenbarligen inte är, kanske aldrig kommer bli. jag måste sluta vara så självisk.

skulle egentligen börja övergå till en annan medicin, men jag väntar. verkar dumt att utmana ödet när det redan är svårt. flytten lägger ganska mycket stress på mina axlar, men bara en månad kvar nu.

vågen har börjat krypa långsamt uppåt, vilket är helt och hållet mitt eget fel som inte tränat som jag ska, och fuskat med maten i veckorna.

hade iaf en extremt trevlig eftermiddag och kväll med marie i torsdags. tack! efter lunch och lite shoppande hjälpte jag henne att rusta i vardagsrummet. sånt som jag verkligen trivs att pyssla med.

dock smällde det till med ryggen igen samma kväll, så nu är jag halvt handdikappad igen. precis innan flytten. ska försöka få ordning på den så gott det går nu veckorna innan. vet ju att jag får skylla mig själv.

nu blev det här ett typiskt negativt inlägg. men jag är ju så, gnäll-larven liksom.