lördagen bjöd på skratt med dyrebrant-släkten. moster carola bjöd på mat ute på sitt eget lilla zoo i årsunda, de flesta från släkten var närvarande. jag och sambon höll oss nyktra och fick låna carolas bil för att ta oss hem (kan tillägga att inga bussar går dit hon bor, närmaste hållplats är 7 km bort :P). det var jättemysigt och lös verkligen upp helgen för min del. sen att maten och efterrättspajen var apgod gjorde ju inte saken sämre ^^

i övrigt mår jag tyvärr rätt bajs. har svårt att ta mig till skolan, och väl där hänger ångesten kvar. i mitt huvud cirkulerar bara negativa tolkningar om situationen. jag är helt enkelt för lat för att få igång en "normal" tillvaro. att det kommer sluta med att jag får leva såhär hela livet. att jag bara larvar mig, för det är ju bara jag som kan bryta mina negativa mönster och eftersom jag uppenbarligen inte gör det förtjänar jag det som är.

för än en gång sitter jag och stirrar i väggen, egentligen helt klar att ge mig iväg. det känns som jag ska kräkas upp magen och hjärtat hoppar studsmatta på snabbspolning i halsen. men redan vet jag att bussen kommer åka förbi min hållplats om en kvart, för jag kommer inte stå där. och på nåt vis är ju det ett val jag gör, för att jag är för svag och lat för att välja rätt och kämpa. istället sitter jag och tycker synd om mig själv. snacka om att vara patetisk.