just nu har jag så mycket självhat att det snart trillar ut genom öronen. varför fäller jag krokben för mig själv?

jag tog mig upp kvart över 6. jag duschade, fönade och plattade håret. jag satt i linser, sminkade mig. jag åt frukost. men inte fan tog jag mig ut genom ytterdörren till bussen.

för att det ska bli bättre VET jag att jag måste gå emot känslan. det gick bara inte idag. jag var beredd på att hösten skulle bli jobbig, men inte såhär snabbt och inte såhär pass illa.

jag känner mig värdelös. som att jag tar upp en plats i kursen för någon som skulle förtjänat den bättre, när jag bara slänger bort det för att jag inte ens kan ta mig hemifrån. jag är så jävla svag.