vaknade 5:10 av full kalabalik ute på bostadsområdet. flockar av kajor och skator skrek och dök utanför fönstret. fattade först inte vad som hände så jag skulle krypa ner igen och försöka somna om. såg sen två katter leka med en stackars kaja.

impulsiv som jag är rusade jag ut i pyjamas och råkade nästan knocka ner ett förvånat tidningsbud i trapphuset med ena bröstet som inte var säkert förvarat i en bh för tillfället (livsfarliga vapen i tell you!).

katterna blev ganska jättesura när jag tog den stackars fågeln ifrån dom. efter det hade jag ingen fortsatt plan. kajan var för illa tilltygad för att kunna överleva.

tack och lov för min sambo. medans jag själv hulkandes fick panikångestgråtattack över livets grymhet "tog han hand om det" så kajan skulle slippa lida mer. han anser att det är något jag inte ska behöva göra, med min känslighet.

jag kan absolut inte somna om efter det här så jag har handspritat handtag och annat jag rört, lagt tröjan i en plastpåse och sitter fortfarande och försöker handskas med det hela. det är så sjukt jobbigt att ta så hårt på såna här saker, även om det är en del av den jag är.

kanske är fågeln nu i sin egen himmel med kajan kaj som jag, min syster och ena moster räddade och tog hand om när jag var liten. jag hoppas verkligen det.