våra katter reagerar ganska olika när dammsugaren dras fram.

pucko är livrädd! även om den är avstängd och man sträcker fram den åt hennes riktning säger det pjiuuuuff så är hon borta för längesen. dammsugaren är hennes värsta fiende. varje gång jag städar ser jag hennes skräckslagna blick innan hon flyger iväg och gömmer sig på balkongen. it´s here to get me! ungefär :P sedan är hon noga med att vara förnärmad en bra stund efteråt för att visa sitt missnöje.

theodor är mer som att åhnej inte den där låtande saken igen, bäst jag springer och sover nån annanstans. lite sådär normalt kattbeteende skulle jag kunna tro, vilket måste vara det enda normala med den katten.

virus är stencool. han smyger gärna efter och hoppas på att kanske den här gången vill den låtande snabeln leka kurragömma. ibland ger han den en liten smäll på munstycket för att trigga lite, men kommer den för nära är det inte lika roligt lä'ngre. då återgår han till att smyga bakom ena benet på ett bord och tror att han inte syns ^^

jag älskar att de har så olika och intressanta personligheter, helt otroligt!