vet inte hur jag lyckats ta mig igenom den senaste veckan utan varken självskada eller värre. letar lägenheter till bra priser, men alla mina köpoäng existerar tydligen inte hos sandvikenhus längre. ettor verkar omöjliga att få och tvåor med hyffsat läge och pris nästan svårare.

har haft mycket stöd av anki, vänner & familj. men det känns fortfarande overkligt. vet inte vem jag själv är eller ska vara.

kommer jag nånsin skratta på riktigt igen? vara glad? känna mig trygg? det känns inte så. jag är trött på att livet motarbetar mig och jag är trött på att jag är den jag är, borderlinelinda.