har inte varit så bra sista tiden (läs månaderna), så har inte haft energi till att blogga. inte till något annat heller för den delen. det är egentligen fortfarande rätt kasst, men jag tror jag gick förbi en vändpunkt igår när jag med hjälp av superhamstern lyckades ta mig till terapeuten.

on top of all ska jag opereras på tisdag och ni som vet hur det gick sist jag gjorde det förstår nog min nervositet. denna gången är det visserligen inte magen utan halsmandlarna, men ändå. tillfället innan man sövs när man körs in i operationssalen (som för den delen är iskall så man fryser röven av sig!) och de förklarar allt de gör och sånt där, är hemskt! kommer ihåg att jag ville slita mig loss från alla slangar och springa all världens väg. andra gången var jag fortfarande så drogad och dåsig av blödning och smärtstillande så då var det inte så farligt.

det svåraste när jag mår såhär är att ringa vänner och nära och be om hjälp eller bara prata. istället isolerar jag mig. låt mig inte göra det, anfall mig istället och tvinga med mig på något att göra. i need it!