som de som känner mig och robert vet är vi inbitna world of warcraft-töntar. eller ja, numera har jag slutat spela men kan ändå uppskatta att prata om spelet och interna skämt. vi har ganska många vänner ingame vilket är ett av de främsta nöjena med att spela. ska något göras i grupp kan man nästan alltid räkna med skratt.

idag fick vi besök av en vän i spelet vi aldrig träffat förut! han bor ända nere i skåne så jag har inte förväntat mig att träffas irl (in real life för er ickenördar), inte än på ett tag åtminstone. men nu var han ute på lite hälsa på vänner-resa i landet så då fick vi den goda äran att ses. jag var ju såklart jättenervös som alltid inför nytt folk. 

vad ska han/hon/dom tycka om mig? kommer de springa när de ser min överviktiga fläskkropp? kommer de kunna lyssna på det jag pratar om utan att bli distraherade av dubbelhackan?

så jävla fjantigt egentligen. och om en människa skulle reagera så, inte vill jag ens ha den personen som vän. men ALLTID kommer osäkerheten. sen har vi ändå spelat, pratat och tramsat med martin i ca 2 år nu, så jag borde vetat att han inte är sån.

hursomhelst var det jättetrevligt. vi åkte ner på stan och hamnade på selmas. han bjöd på lunch och vi bjöd på efterrätt.

vi tänkte försöka hälsa på honom nästa gång det bär ner till blekinge, när vi ändå är i trakterna ^^ spännande att se hur han bor med sin fru och två barn.

jag är på bra humör. det är så härligt när man träffar så underbara människor! de växer inte på träd och man ska ta vara på dem ordentligt!