det var riktigt länge sedan allt kändes såhär. meningslöst, hopplöst. ingenting är roligt, verkligen ingenting. igår skulle jag röja i skrubben lite och fann mig sedan att gå igenom alla mina kläder jag fått lägga undan. tre flyttkartonger med kläder jag inte får på mig längre.

idag tog jag mig inte till terapin heller. det fortsätter ramla in räkningar från uteblivet besök trots att jag ringer återbud. från och med nu ska jag göra anteckningar i almanackan så jag vet när de har rätt att kräva den summan, som det är nu vet jag knappt vilken dag det är.

sambon dras ner av mitt mående, vilket gör att jag får dåligt samvete för att jag ens existerar och det leder till att jag mår ännu sämre och så går den onda cirkeln runt. tanken att alla skulle få det bättre om jag försvann dunkar i skallen, fast jag vet att det inte är så.

tror jag tappat bort mig själv rejält..