besöket hos sjukgymnasten idag var mycket mer givande än jag väntat! mina erfarenheter av sjukvård/psykvård är inte direkt de bästa, så när jag nu blev tagen på allvar blev jag riktigt förvånad. han jag träffade var avslappnad och jättetrevlig, vilket var en bra tillgång, särskilt när jag fick gå modevisning utan byxor för att han skulle se hur jag rör knäna när jag går, samt massa klämmande och kännande på ben och höfter följt av massa knasiga övningar.

måste ju dock erkänna att det kändes lite skumt när han skulle kika på mina knän från alla håll och kanter, och stod på huk bakom mig. liksom, med min röv rakt i fejjan, haha. iaf så hade jag tydligen fina och friska knän, men problemet består ju, jag får ont i dom.

ska tillbaka redan på måndag och då ska vi lägga upp ett träningsschema. han kommer vara med mig ett par ggr i gymmet där, och sedan får jag fortsätta träna där så ofta vi bestämmer, men att han följer upp lite då och då för att se framsteg.

när vi var klara kände jag för en promenad så jag gick hem från sjukhuset. ingen jättelång sträcka, men bara att jag gjorde det (ensam dessutom!) känns som ett stort framsteg :)