även om väldigt mycket är ovisst och jävligt jobbigt just nu, märker jag vilka framsteg jag har gjort och fortsätter göra. att jag hållt mig till små steg framåt det senaste året, gör att nu när jag varit tvungen att backa en bit, kan ta ett stort kliv till nästan samma ställe igen. om ni fattar vad jag menar? ^^ jag är ju SÅ bra på att förklara saker. *harkel*

det har varit en seg vecka, sambon har varit jättesjuk och inte orkat mer än att ligga i sängen och spela final fantasy (^-^). jag har försökt hålla ikapp med hemmasysslor och samtidigt tagit mig iväg och lekt med dennis och jobbat på katthemmet. 

dock är nu jag totalt uppenbart nedsmittat med sambons skumma förkylning eller vad det är (massa trött, ont i kropp och huvud, hosta tills man kvävs i stort sett). har inte kommit till det värsta stadiet än (vilket sambon är på, där man hostar tills man kräks), vilket skrämmer mig med tanke på hur min hals känns nu. förutom det har jag också haft 3 gallstensanfall på 5 dagar. ett av dem var så kraftigt att jag efter 2 svagare smärtstillande och 1 stark (med morfin i liksom) fortfarande hade ont. råd om vård tyckte inte jag skulle åka in förrän det gjorde så ont att det var jätteakut, annars skulle jag bara få sitta och vänta. tack och lov har vi inte behövt göra något besök på akuten.  

det är mycket just nu. på ett sätt mår jag ganska skumt, men på ett annat mår jag faktiskt bra. trots trötthet, extra ångest osv kan jag se det bra jag har just nu. fortsätter försöka tänka positivt och det hjälper de flesta stunderna :)

hade tänkt sjukanmäla mig på katthemmet imorgon på kvällen, är ju inte direkt på topp. men när helena ringde och sa att det krisat till lite och ingen fanns ledig att gå samma pass som mig, och frågade om jag kunde åka dit ensam och påbörja kunde jag inte säga nej. allt som fanns i min skalle då var att jag måste ha gjort mycket bra intryck på de andra som jobbar för att de ska lita på mig såpass att låta mig åka dit ensam. känner mig nästan lite stolt faktiskt ^^ det kommer att komma någon när jag varit där ett tag, antingen helena eller ing-marie, efter att de slutat jobba, men ändå! 

jag blir anförtrodd nyckel till katthemmet, att ge mat, specialmat till mimmi&moltas som är sjuka, och eventuell medicin till ett par andra, släppa ut katterna så de får mingla (gå lösa i huset så de kan sträcka på benen och leka lite =)) etc.

mitt självförtroende känns väldigt bra just nu :)