det var inte magkatarr. vi ringde råd om vård på fredagsnatten, hon vi pratade med tyckte inte att min smärta lät så allvarlig att ambulans krävdes. och jag var så säker på att jag säkert överdrev och inte hade så ont så jag tyckte det vore onödigt att slänga pengar på taxi ända till gävle. sambon var dock envis. som tur var fick vi tag på mamma som just slutat sitt nattpass som räjsade oss hemifrån till gävle sjukhus så snabbt att hon måste varit riktigt orolig. för mig kändes det dock som evigheter, de där 10 minutrarna.

oturligt nog hade det kommit in en trafikolycka strax efter mig, så jag fick vänta vad som kändes som tio evigheter till, innan läkaren kom. då skulle han leka 20 frågor medans jag låg och vred mig i smärtor. tiden medans jag och sambon väntade på honom hade jag nog legat på varje fläck på rummets golv och patientbrits, i olika ställningar för att försöka lindra magonten.

till slut fick jag smärtstillande. horray! så hela min helg har bestått av morfinsprutor och smärtor på kirurgavdelningen på gävle sjukhus. gallsten är vad jag har. jippi.

har levt på flytande föda från i lördags kväll, då jag fick behålla soppan utan att kräkas (hurra!). idag fick jag börja med skonkost. bli inte lurade, det är inte så gott som det låter. jag tycker iaf det låter som massa goda grönsaker och sånt där nyttigt mums. det är det inte. det är smaklöst överkokt mat. blää.

nu är jag hemma iaf. jag fick stanna en natt till om jag ville, men jag klarade inte av mer sjukhus. jag har inte såpass ont nu att jag behöver morfin, har istället fått recept på något annat smärtstillande, en svagare sort och en starkare. tog en svagis när vi kom hem, men den verkar inte hjälpa. ser inte fram emot att behöva använda de starkare heller, eftersom det är stolpiller. någon som vill hjälpa att trycka upp en sån i baken på mig? nej, trodde inte det heller.

tack till sambon för att du finns, till mamma för att du är du, och till bodil och bella för mysigt besök i söndags! i larv you!

jag tror det är magkatarr, eftersom jag hade det för några år sedan. känslan i magen känns igen, men nog fan hade jag isf förträngt hurpass ont det faktiskt gör.

vaknade för någon halvtimme sedan, och klarar inte ens att ligga ner nu. det känns egentligen inte så himla mkt bättre att sitta eller stå, men att jag inte kan ligga beror nog mest på att jag vet att jag inte kommer kunna somna med den här smärtan och sambon ligger lugnt och snusar.

blir rädd också, tänk om det är något annat än magkatarr. när jag fick smärtan hemma hos melissa tänkte jag för mig själv att jag verkligen skulle ringa och få en tid att kolla upp det. tror någon jag gjorde det? nej precis.

nu är ni mina vittnen, jag måste ringa på måndag. är det magkatarr behöver jag medicin innan det blir till magsår. är det något annat kanske annan återgärd krävs.

katterna är lite roliga. när de märkte att jag var vaken och gick upp visste de inte riktigt vad de skulle tro. inte kan det väl vara frukost redan??! bäst att följa efter henne utifall att.

ska dricka mitt te nu som jag hoppas på ska lugna magen. grönt te till och med, gillar inte det egentligen ens, men har hittat ett märke som har grymt goda örtteer och gröna tesorter. får hoppas det hjälper, har massa ont :( 

fia och larven är heta som få ^^

i onsdags var min söta fia här. det var ett bra tag sen vi träffades, men som alltid känns allt som vanligt ändå. tecken på äkta vänskap! vi käkade lite mat (kassler och pepparrotsgratäng, jäss larven can cook!) och hamnade sedan i vår övernaturligt stora soffa och pratade i flera timmar där vi även hann få i oss te och iskaffe.

jag vill verkligen träffa vänner oftare och umgås mer, men det är svårt. men jag vet att jag måste börja göra saker jag vet att jag tyckt varit roligt. även om de kanske inte kommer vara roliga igen på ett tag, så beror ju det mer på hur jag mår än själva aktiviteten. 

irritationen från i tisdags sitter kvar. självklart vet jag att jag behöver jobba på att inte fastna i kerstins beteende, men det kan inte bara bero på mig. jag tänker inte bara släppa det här nu. jag tänker inte bara gapa och svälja. något måste ju göras, vi är ju flera i dbt-gruppen som mår dåligt av hur hon är.

min blogg är nog ganska trist egentligen. en knäckebrödsblogg som dennis skulle kalla den, haha. fast jag tycker iofs bäst om att läsa om mina vänners dagar än om annat. så det är nog lite olika vad man uppskattar. jag vill ju inte skriva bara för att folk ska läsa, det är mest för min egen skull och för att vänner som jag inte pratar med så ofta ska hänga med i min intressanta tillvaro ^^

jaja. nog med gnäll, även om jag skulle kunna fortsätta många rader till ^^

fredagsmys ikväll med sambon. tacos och film eller idol. lite vin till maten skulle jag tro att det blir också. är jag tillräckligt skicklig får jag nog robert att gå med på en ben&jerry-glass till efterrätt med ;)

har nu varit på terapin. det gick okej första halvan, var lite okoncetrerad, men lyckades hålla fokus. andra halvan kokade jag av ilska. kerstin ledde idag. vilket innebar extra svårigheter. jag har verkligen försökt, men jag kan inte annat än hata människan.

min induvidualterpeut bad mig försöka se henne som en utlärare och se om jag ändrade åsikt. så fan heller! inte när hon vräker ur sig saker som hon gör.

anna berättade om något hon tyckte kändes jobbigt varav kerstin slänger ur sig: "men vad är det som är så jobbigt med det?! vad skulle kunna hända?! haha!".

räcker det inte med att vi har borderline och redan tvivlar på våra känslor? neeejdå, hon ska bagatellisera det vi är rädda för och det vi är rädda för att känna.

anna uttryckte kerstins sätt bra. "hon pratar med en som att man är ett barn eller som att man är dum i huvudet."

tack kerstin. du inte bara försvårar min tillfriskning, du förstör också mina eftermiddagar efter terapin, då jag inte kan tänka på annat än hur dum i huvudet du är.

sambon står nere i köket och gör lunch, så jag kan slappa lite innan gruppterapin. idag känner jag inte att det kommer vara svårt att komma dit, snarare trist att sitta där i över 2 timmar. dålig motivation idag kanske, för jag vet ju att anna kommer få mig att garva bara av att finnas när jag väl är där. tiden brukar svischa förbi, ibland nästan så man vill sitta kvar längre.

som vanligt tänker jag för mycket. just nu är det mest om vänner. jag vet ju vilka som är mina riktigt nära vänner, de finns liksom där no matter what. men hur många är det som känner mig egentligen? vet vad jag tycker om att göra, vilken stil jag har, vad jag lyssnar på för musik osv.

vet inte ens själv vad jag menar egentligen tror jag. men jag hatar ytlig vänskap, där man tror att man har en vän och det visar sig att människan inte har en aning om vem jag egentligen är.

häromdagen fixade jag och sambon in oss i lite bostadsköer runtom i landet. vi ska fixa några fler, måste till exempel ringa och prata med den vi valde i södertälje, de skulle ju ha alla möjliga konstiga uppgifter. vad vi har för inkomst och såna skumma grejor. inte vet vi vad vi tjänar om 3 år. det fanns inte ens alternativ som stämde in på vår ekonomi nu. idiothemsida >.<

jag undrar var vi kommer hamna om några år. spännande!

bra dag idag. visserligen ligger en hjälmhuvudvärk och hotar att bryta ut i migrän, men hitills har jag klarat mig rätt bra.

på schemat idag har det varit storhandling för att fylla frys och skafferi, en tur till mamma och hjälpa med ved för att skona hennes rygg och nu ikväll mys framför tv:n med lite vin.

som tack för hjälpen bjöd mamma på mat, bacon och broccilipaj. det myste gott i kistan. vi fick även med oss en låda vin, den får dock vänta tills den nuvarande lådan är slut. (nu låter det kanske som vi är vinpimplare, men det är nästan tvärtom ^^).

annars är det.. sådär slash okej. igår lyckades jag vara lite mindfull, vilket antagligen är bra. att bara låta tankar gå igenom huvudet utan att stanna till och fördjupa sig i något, bara låta dom skölja förbi. det hör till ovanligheterna måste jag säga, då det vanligaste är att jag fastnar i något och ibland inte kan släppa det på flera dagar, ibland vecka/veckor.

vissa människor blir deppiga på hösten, när det börjar bli mörkt osv. jag kan förstå det, jag kan också bli lite nere av trist väder. men hösten är ju så otroligt vacker! alla löv, höstbrisen och bara känslan av att snart kommer julen och allt sånt mys. för att inte tala om halloween som är det bästa tillfället på året för såna med min smak att handla inredningsgrejor :)

det där med löven är nog favoriten iaf. de blir så fina i alla nyanser. de är även roliga att skutta i. förutom när det ligger bajs under dom. och man träffar precis på bajshögen. och skorna blir bajsbruna. och kladdiga. sen luktar det illa också. just my luck.

katterna har fått en massa löv att leka i på balkongen med. ärligt talat så bryr de sig inte så mycket om dom som jag hade hoppats, förutom virus som hittat ett nytt gömställe att hoppa fram och skrämma de andra på. vad skulle jag ta mig till utan dessa fluffiga varelser?

så känns det idag. kom inte iväg till gruppterapin. varför vet jag inte riktigt, men nu känns det som att allt är förstört. sån typisk känsla med, det är bara svart eller vitt, bra eller dåligt, allt eller inget. ska försöka att göra det bästa av det. ta reda på vad de gick igenom och vilken hemuppgift som gäller, och ta nya tag igen.

helgen var übermys, om man bortser från blandningen av magkatarr och ångest som satt i från fredagen till natten mot lördagen. tur som fan att det gick över, hade jag behövt åka hem skulle jag inte vågat mig iväg hemifrån igen på länge.  

melissa och hadi var lika mysiga som vanligt, men jag var inte beredd på vilka skuttande magkänslor krypet framkallade i mig. sötare bebis får man leta länge och mycket efter. jag vill inte ha barn än, men lite sugen blev jag allt ^^

usch. jag hatar ångest.

/cry