det var inte magkatarr. vi ringde råd om vård på fredagsnatten, hon vi pratade med tyckte inte att min smärta lät så allvarlig att ambulans krävdes. och jag var så säker på att jag säkert överdrev och inte hade så ont så jag tyckte det vore onödigt att slänga pengar på taxi ända till gävle. sambon var dock envis. som tur var fick vi tag på mamma som just slutat sitt nattpass som räjsade oss hemifrån till gävle sjukhus så snabbt att hon måste varit riktigt orolig. för mig kändes det dock som evigheter, de där 10 minutrarna.

oturligt nog hade det kommit in en trafikolycka strax efter mig, så jag fick vänta vad som kändes som tio evigheter till, innan läkaren kom. då skulle han leka 20 frågor medans jag låg och vred mig i smärtor. tiden medans jag och sambon väntade på honom hade jag nog legat på varje fläck på rummets golv och patientbrits, i olika ställningar för att försöka lindra magonten.

till slut fick jag smärtstillande. horray! så hela min helg har bestått av morfinsprutor och smärtor på kirurgavdelningen på gävle sjukhus. gallsten är vad jag har. jippi.

har levt på flytande föda från i lördags kväll, då jag fick behålla soppan utan att kräkas (hurra!). idag fick jag börja med skonkost. bli inte lurade, det är inte så gott som det låter. jag tycker iaf det låter som massa goda grönsaker och sånt där nyttigt mums. det är det inte. det är smaklöst överkokt mat. blää.

nu är jag hemma iaf. jag fick stanna en natt till om jag ville, men jag klarade inte av mer sjukhus. jag har inte såpass ont nu att jag behöver morfin, har istället fått recept på något annat smärtstillande, en svagare sort och en starkare. tog en svagis när vi kom hem, men den verkar inte hjälpa. ser inte fram emot att behöva använda de starkare heller, eftersom det är stolpiller. någon som vill hjälpa att trycka upp en sån i baken på mig? nej, trodde inte det heller.

tack till sambon för att du finns, till mamma för att du är du, och till bodil och bella för mysigt besök i söndags! i larv you!