igår gjorde jag och sambon månadens storhandling av mat och nödvändigheter. vi var båda jättehungriga när vi handlade så vi ville få det överstökat så fort som möjligt. vi delade på oss för att hämta olika saker på grönsaksavdelningen. jag gick lite tankspridd och läste på inköpslistan och såg värsta snygga killen i ögonvrån. direkt blossade ansiktet upp för att jag ens tänkte tanken, jag har ju robert liksom. när jag skulle gå förbi lade jag dock märke till att det var robert! haha, vi skrattade ganska gott och länge åt det. robert fick dessutom tillfälle att retas med mig vilket han tycker är jättekul ^^

resten av dagen/kvällen ägnade vi åt att spela på ett nytt playstationspel vi hittade, nåt gammalt musse pigg-spel. vi har inte direkt lika smak när det gäller spel och jag är inte särskilt jätteintresserad jämfört med sambon heller, så det var kul att vi hittade ett båda ville spela :) begagnat för 99 kronor med, fynda gillar vi!

vi pimplade rödvin (som vi fick smak på hemma hos johan och carro i ronneby ^^) och käkade kex, ost och vindruvor. vuxet värre! om man bortser från tv-spelet då kanske ^^ 

jag hatar fästingar! skulle jag se en på mig själv skulle jag antagligen skrika rakt ut i panik och försöka gräva ut den med en tesked. sambon delar uppenbarligen inte min fobi. han satt och kliade i armhålan och bad mig se om det var nåt där.

nog fan var det det. en äcklig liten sugande fästingjävel. sambon bad mig med fortsatt lugn att ta bort den, verkade inte det minsta skärrad.

det hände för någon timme sen nu, och det kliar fanimej överallt på mig. bara av att se en fästing på någon annan liksom. 

de har inte någon funktion heller, bara smittospridare och allmänt äckliga. maskar till exempel har iaf en uppgift i naturen, men fästingar bara finns och är vidriga. någon som invänder? ^^ 

jag tror jag är på god väg att må aningens bättre, just för att jag mår sämre oftare. det låter helt knäppt, men för mig (och jag gissar att det är så för de flesta borderline-personer) blir det alltid mycket sämre när jag ska övergå till ett steg närmare plussidan.

ena sekunden är allt skit, jag känner mig fet, ful och äcklig, dålig, ja allt man kan tänka sig. nästa blickar ögonen omkring mig och ser vad fint saker och ting här i livet faktiskt är. då får jag min jag vill-känsla, då jag känner att jag kan klara allt.

på vissa sätt mår jag fortfarande lika kasst som när jag körde med självskadebeteende. sämre till och med. och det är ju för att det krävs så himla mkt mer när man väljer att inte skada sig själv, man måste istället känna den psykiska smärtan starkare istället för att bedöva med fysisk smärta.

skönt att vara hemma igen, med missarna och smådjuren. sambon tokpluggar till torsdagens tenta medans jag leker hemmafru (som sandra så fint kallade mig för) och storstädar, lagar mat och tar hand om tvätt osv.

ikväll ska jag till och med baka paj ^^ vi har hur mkt äpplen och rabarber som helst, gratis från blekinge. rödbetor och gurka med, från roberts mormors trädgård. när vi var där såg jag framför mig hur jag vill ha det när jag är pensionör, det var så fint! är riktigt imponerad att hon orkar med alltihop :)

det känns skumt att vara hemma igen. nästan som att vi inte varit borta. fast det har vi minsann! det har i stort sett varit full rulle ända sen vi kom fram till sambons föräldrar i kallinge.

jag tror det på ett sätt varit bra för mig att få ha det så, att det händer saker hela tiden, även fast det är svårt för mig att återgå till att försöka ta det lugnt efter en sådan period.

vi har haft det hur bra som helst, jag har släpats runt och presenterats för massa nytt folk. roberts mormor och morfar (och deras gamla vovve egon, kanske jättesäkert mysigast i stan!), bror, vänner osv. jag får hoppas jag gjorde ett någorlunda bra intryck, för framtida sammankomster ^^

vi hann också med att ta en tripp till karlskrona och träffa elin och tomas, som vi spelar wow med. det var jättemysigt, även om jag som alltid var apnervös när jag ska träffa nytt folk. det var iaf riktigt kul att få personer bakom några man är vana att se som en fluffig uggla och en björn/katt :)

under bilresan till och från blekinge fastnade två städer/byar i min skalle. skuttunge och ödeshög. det är riktigt kul att läsa skyltar med skumma namn, vissa fattar jag inte hur folk ens kommit på.

så tja, resan sammanfattningsvis var superrolig, om man bortser från incidenten med skalbaggen i byxorna. jag blev biten i röven av en jävla skalbagge. slå det om ni kan!

telefonen ringde tidigare, och till min stora glädje var det min psykolog maria som nu är lite tillbaka på jobbet efter sin långa sjukskrivning. troligtvis ska vi börja träffas igen om några veckor. hur eller när jag ska hoppa på dbt:n igen vet jag inte, men jag tror att bara samtalen med maria kommer vara ett stort steg i rätt riktning.

här hemma är det lite småstressigt just nu. sambon är på blodgivningscentralen, vi ska tvätta, städa ur bilen, handla proviant åt syrran som ska bo med djuren, packa etc etc. sitter med hårfärg i nu med, kanske kunde ha valt ett bättre tillfälle ^^

imorgon bitti ska vi köra tidigt, helst senast 7. det är låååångt att köra till ronneby. vi har inte bestämt exakt hur länge vi ska stanna, men jag tror vi kommer ha fullt upp. robert vill ju hinna träffa vänner osv. 

jag är asnervös, de vänner jag träffat har varit i förbifart i någon affär eller så förra sommaren. min hjärna säger gärna att de inte kommer tycka om mig, men det ordnar sig nog. ser fram emot det massor med :) 

fick mig en tur på cityfesten i gävle i år med. förra året åkte jag och tina enbart in för att pierca hennes tunga, men igår kikade jag faktiskt omkring lite :)

från början skulle jag åkt redan på dagen med dennis, diana och immanuel, men jag lyckades glömma min medicin dagen innan. jag blir då både fysiskt och psykiskt bajsdålig, vågar knappt gå i trappan här hemma. jag får för mig att jag är iakttagen och får skitskumma symptom ^^

som tur var piggade jag på mig mot kvällen, så när sambon föreslog att vi skulle åka in efter att han slutade jobba var jag inte sen att hänga på.

det var riktigt mysigt faktiskt, jag hade väldigt kul åt dennis som var måttligt full ^^

det jobbiga med såna marknader är när det blir sent och folk är fulla och dräggiga och liksom blir rent ut otrevliga. armbågar sig fram och bryr sig inte om de råkar bränna sönder någons kläder med en cigg eller hälla öl på folk (sambons nyinköpta skor fick sig en dusch).

innan vi åkte hem vid halv ett snåret var vi tvungna att smälla i oss langos, massa gott :D

sambon, dennis och immanuel posade gärna framför kameran med ;)

det är väldigt lugnt just nu. som alltid känns det som jag borde göra mer än jag gör, men jag lyckas ganska bra med att inte ta ut mig för mycket.

jag var inte beredd på att psyket skulle ta så mycket stryk av att börja jobba, efter några timmar på katthemmet är min skalle kaos, tar ett par dagar innan jag återhämtat mig. fast ändå känns det bra, både jag och katterna får fördel av att jag är där.

det är svårt med, det är så hemskt att veta att katterna blivit missköta/övergivna. fast jag har kommit på att det skulle vara otroligt själviskt av mig att inte vara där pga det. bättre är då att göra vad jag kan för dem.

i  tisdags kom det in en 7 veckorsbäbis, som hittats i valbo centrum. hon var så otroligt söt, hon var född svanslös så hon såg ut som en hamster ^^ jag och en sommarjobbare satt med henne när hon skulle träffa katterna i det rum hon skulle bo. jag kan sitta och titta på katterna hur länge som helst, och bara förundras över vilka underbara djur de är. 

när jag är hemma nuförtiden har jag börjat pyssla hemma mycket mer, symaskinen står framme, jag har grävt fram gamla korsstygn (tantvarning jag vet, men det är roligt) och är just nu uppe i andra säsongen av ally mcbeal som vi just skaffade på dvd :) egentligen har jag typ hela serien inspelad på vhs, men kvaliten på de banden är inte den bästa ^^

både jag och sambon (som just nu jobbar nästan dygnet runt) har slarvat med att orka laga mat, så det blir oftast nudlar eller bara te och mackor. det i sin tur gör att vi blir trötta och inte orkar ut och promenera så mkt som vi gjorde ett tag.

det är verkligen svårt att hitta en balans för mig. det behöver jag nog jobba på, att inte gå ner mig under de svåra dagarna och försöka hålla på rutiner. 

tur att jag har världens bästa sambo som hjälper mig <3

även om man är medveten vad man har tänker man inte på det varje sekund. man blir nästan lite bortskämd på sätt och vis, även om man inte tar saker och ting för givet.

vissa gånger blir man påmind om vad man egentligen har att förlora.