det är tungt just nu. sambon och jag har insett vad som måste göras, vi känner oss som monster.

vilka är vi att kunna ta livet från någon annan varelse?

samtidigt.. skulle det inte vara värre att han fick slungas fram och tillbaka mellan oss och nya familjer, för att han kissade sönder även deras möbler? eller att han hamnar hos någon som inte har vårat tålamod och kanske skadar honom?

för vi har kommit på, att det kan inte bara vara de andra katterna. om vi går på en promenad när han bestämt sig att han ska ha uppmärksamhet tills han är nöjd, kissar han. inte bara i soffan längre. på golvet, sängen, alla mattor han kan hitta.

man kan gosa med honom i två timmar, ändå går han och skvätter piss överallt för att man gör nåt annat efteråt. han fräser åt de andra katterna, ibland åt oss. 

vi har gett honom allt, verkligen allt. antagligen har han något fel psykiskt, han verkar inte veta själv vad han vill.

det kommer bli en av de allra värsta sakerna som hänt i mitt liv. men jag ska se till att hans sista tid blir fin, skämma bort honom ordentligt..