det började igårkväll. grymt mycket ångest. ibland lyckas jag sova bort sådana känslor, men icke. sitter kvar lika envist som en fästing.

det som känns mest skumt är att jag haft rätt braiga dagar. igår satt jag ute med katterna på framsidan och åt pastasallad till lunch, och fick ett av de sällsynta lyckopirren i magen.

pratade med melissa i någon timme och blev förväntansfull inför hennes besök. bara typ tio dagar kvar nu!

har dessutom en gosig moa på besök. svansen går i ett, och det är mys på hög nivå. 

trots detta finns de envisa känslorna kvar. sambon känner sig hjälplös för att han inte kan knäppa med fingrarna och få mig att må bra (misstänker jag starkt åtminstone). vilket ger mig skuldkänslor för att jag mår dåligt. haha! på sätt och vis är dessa onda cirklar lite komiska ^^

ska försöka förvandla dagen till något bra. eller åtminstone ta mig igenom den.